Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kärlek

Jag kysste en gång ett lik
Hon väckte känslor vilket
jag aldrig hade haft

Jag låg tätt intill henne
Hennes kropp mig värmde
fast hon var så kall

Jag delade med mig
av mina drömmar, predikade
om min framtid- och hon lyssnade

Jag fann kärlek i hennes ögon
Mitt hjärta dunkade så hårt
att jag trodde hon var levande


Jag svepte in henne
med min själ, beskydda henne
ifrån vindens köld




Fri vers av Erikjohansson
Läst 400 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-07-26 22:14



Bookmark and Share


    vilgot hellros
ojoj, riktigt bra
2010-10-14

  aol
så vackert vännen
2010-10-12

    enna
Fina ord. Så - vad hände sedan? Med henne? Med dig? Varför?
2010-07-26

  thyra
Mycket vackert om kärlek!
2010-07-26

  Lavinia Röd
Kanske skapar vi oss ibland de bilder vi trängtar efter och så hjärtinnerligt behöver? Bra metaforer!
2010-07-26

  Sonja Sidorow Lapington
Du vet inte hur nära du kom mig så många år äldre och med minnen från dom jag tagit farväl av. Strong och vackert skrivet!
2010-07-26
  > Nästa text
< Föregående

Erikjohansson
Erikjohansson