I ett landskap fullt av Imovan
är jag trött som själva fan
Natt på natt men ingen vila
heta orosdrömmar ila.

I den mörka natten
går jag efter mera vatten
Ute är det mörkt och tyst
inte hörs ett enda knyst.

Månen lyser in med blekgul strimma
i den sena midnattstimma
När jag mina lakan runt mig snor
väckarkockan på mig hånfullt glor.

Inga spöken under sängen
men jag längtar till den sköna ängen
fylld av ljusa drömmar och av ro
finns det sådant kan man tro
Nya dagen obarmhärtigt gryr
jag är så trött, jag tror jag spyr.