når långsamt hjärnan med handen, ett tomrum, det är allt där är –
sitter som ett stort vibrerande sår i min panna
en självförvållad inre press
så olidligt grym och hård.

minnet talar till mig, hur det vittnar om en
sommarkväll och tungt hängande syrener
ett huvud spränger lugnt – som om hela världen vibrerar
och jag drar ständigt efter andan

snart drar jag ständigt efter andan

snart
snart

efter andan drar man ständigt
men det förblir omständligt ofullständigt
att gå

runt
runt

och leta efter luft,
den vita ångestlågan – och

ljuset i ryggen röret i bröstet, att cirkulera på fältet
vänd ner mig i diket.

---