ett gammalt minne tar ut sin paniska rätt, ledd av någonting gammalt. stum sitter jag med öppen mun, med kaoset under ryggslutet och balanserar vett ifrån ovett - alla ljud har hunnit upplösas i skymningen, alla ting, dess färger, dess konturer ter sig skyldiga och suddiga. och varav detta minne talar den kvinna jag så länge sökt, fjättrad vid detta system och med benen virade runt sig själva är hennes mun, liksom min, vidöppen och tankarna roterandes som en visit utanför. ---