du öppnar mig som med en sax

jag tvingas stå ut tills det tar slut

men man märker min mun

och den blödande stormen.

stum och dum stum och dum

så jävla provocerande stum och idiotiskt dum

men minnen stora som snöbollar

en sorg att kräkas upp

en sorg en värk en krupp.

jag går runt som en albino

i lungan inga färger

skakar mycket och ofta

en mörk filt över huvudet

sårar och försvårar

är en vidrig varningssignal

är vansinnessvag

svag av vansinne

vansinnigt jävligt svag

drabbad av fraktur

min kotpelaren är av.

---