Bärnstensögon
I slutet av skogens silverstig
uppstog havets förvåning
vandraren fann sin vila
i bränningarnas
månbestänkta bärnstensögon
från dimslöjat skogsbryn
- susningar av vilda väsens tassel
över sandklippans stupande rand
böjda martallars
vindpinade knot
urbergets livsådra
sorlar
vattenkristallernas
ljusoptik
beskimmrar myrmark
ur ljungskrudad daggmatta
växer vindhuggen fyr
- kastar sin ljuskägla
mot bågnande skepp
havet dånar
skälver och brusar
sitt stolta egensinne
-dansar vågsprångande
vildhet
havsmegafonerna
sänder
euforiska skalor
mot obeträdda stigar
vandraren skriftar
med varsam hand
nya tidstecken
i notboken.
© Marianne Kjellkvist