ingen rening någonstans för egentligen vill jag
men hur emotta en annan
svängning ett annat dunkel när det
speglar sig i ögat och spelar över kinden.
här är åter natt, i handen dessa böner och brev som kom av sig
kommer man ihåg sig själv är där
nöjt. tryggt.
man häver ur sig själv
jag vet inte vad ni andra gör, herregud
dessa änglahår på jorden –
där nu, gå tillbaka vik undan vik hädan
i din rit!
ekotomt och uppsprängt huvud
orden slingrar i munnen.

---