Jag sa att jag ville va nära dig,

stryka dina armar och slicka dig på halsen

fast jag inte visste nåt alls sen

sen jag först kysste dig har allt varit grumligt

och bara helt jävla underligt.

Vet inte om mina känslor är äkta

eller om jag bara försöker fläcka

ner mig med kärlek och passion

även om det bara är nån liten hormon

som spökar i mitt inre

åh snälla låt mig inte finna det

för då går allt åt helvete och min tunga

på din hals blir bara ännu ett tecken på att vi är unga.

Och hur du skakade av spasmer när min hud rörde din

och jag vet att du aldrig kommer bli min

vi aldrig kommer bli varandras

för samhället och de omkring tål inte att vi andas

in varandra och smekningarna blir för mycket och jag rycks

med i en lek som bara blir fel och fel och fel,

när jag vill blir hel hel hel.

Sjunga på en gammal schlagerdänga är inte heller det friskaste att göra

men vad annat kan jag göra än att viska tillbaka i ditt öra

oj vad söt du är

och så fin och skär

din tunga bär

en annorlunda smak

en sån som stannar kvar och kvar innan den bleknar av.

Men du,

du och du och du

och ordet ”du” blir segt och klibbar fast vid mig som en tanke i dig

och en tanke på oss på ett köksbord förstås,

jag sittandes och du på två bara för att det ska bestå

och för att jag inte ska kunna glömma eller gömma i mina tankar det ömmar

när jag fördömer vad ditt hjärta spyr ut på mitt bröst bara för att jag nästan var där först.

Fast det var jag inte när jag nu tänker efter

och det gör inget för vi har redan träffats där

när ditt hjärta klibbade sig fast på mig

genom din orangea t-shirt sträckte det sig

och landade som en död fisk på hård betong

eller kartong

för det började sjunka och mitt mellangärde dunka.

När du nästan var i mig fast utanpå,

men ändå.