en fantastisk historia, hur storslaget det kommer bli: riktigt
JÄVLA storslaget – hon tuggar på sitt hår
är kluven liksom det.
en milslång katastrof planterad i ett solsystem, ett system att sjunga i

ett sångsystem,
de allra första sångerna om att beröras metalliskt
och
sära sin kropp som på befallning:
hur man skiter ut sin död, ÄR död och luktar detsamma.
nu fäster det icke överallt, hela tiden och man slår numret till statens haverikommission
drämmer till med rösten och
är satans förbannad – det rinner sötma ur munnen som
för
att

bevisa hur fort man kan springa
och sjunga
och störta
i backen med skallen före och krasch bom bang har den spruckit sönder.

det hela är ett obehag i toner – den första sången: hon lovar.
ändå slår man hårt bakut i
sitt trassliga virrvarr av sammelsurium och obetänkligheter
det är varmt nu, kvavt rentav
är det sommar vinter eller mittemellan?
jag har inga tonårsdöttrar förutom min egen och här ska hon sitta kvar: förvirrad

MAMMA MAMMA JAG ÄR FÖRVIRRAD
vrålar hon på allvar med munnen full med leverpastej greppar hon glaset
med nedspydd mjölk, i åratal var det så. hon levde.
att gräva för att glömma minska döma
gå rakt in i en kyrka med välvda glaskupoler – det är en dröm
och hon för kjolen upp till låren sjunker ner över prästen, låter sig hata för ett ögonblick
den
där
första
sången
hon äntligen fick ur sig: trots förvirrad.

---