Förvriden gestalt, formad efter sin barndoms dröm,
sträcker sig mot trädens höga kvist, där ett äpple hänger.
Runt honom står tre pojkar formad till en triangel
och sjunger i ängelkorus, om och om igen.

-Valet att avstå din sanna natur är den enda nyckeln
.Pater Noster, må vara enfaldig- men för att få något
måste man offra något.

Ett dön, pojkarnas gestalter förtvinar, förintas, blåses
bort med vinden under ett blixtdunders dön.
Plötsligt infinner sig en man, ensam och stark,
naken och normalbyggd och med en lindrande röst.

Han vänder sig mot pojken som räcker sig mot äpplet och frågar.

-Du är inte lång nog att ta det ner det vilket du söker,
men ändå så fortsätter du att försöka?

Pojken står orörd med blicken fäst mot sin skatt


Efter 3 dagar svarar pojken, med sin blick orörd

-För att få något så måste man offra något, jag offrar min tid för att finna ork att gå en längre väg.


Ängelkorusen eko ebbar ut



Vid solens nedgång faller äpplet, ett snabbt fall, ner i pojkens hand.
Han tog beslutsamma steg ifrån staden Damaskus