Han fick reda på hur jag mådde....och han reste sig upp och gick.
Jag var alltid pappas flicka
Det är något med hans ögon
Något som glimmar till
precis som dina
brukade göra
Jag ser det på dammiga
fotografier, det leendet du
gömt så länge och jag
undrar när du låste
ut din livsglädje
Jag minns ditt sätt att
baka, det var fusk att baka
utan mjöl i ansiktet
sa du och gnuggade det
vita pudret på
mina rosiga kinder
Jag minns när du
gav mig en
Bamsekram så att jag
trodde att jag skulle tappa
andan och jag minns
hur du läste för mig
på kvällarna
Jag var alltid
pappas flicka
Den dottern som grät
och skrek när pappa
skulle åka någonstans
dit inte hon
fick följa med
Dottern som nu ser
någon slukas av medicin
och ångest,
någon som inte längre
är pappa...
Jag såg aldrig när hoppet
i dina ögon släktes men
jag vet att det ännu
brinner i mina