Alla vill vi leva på randen,
på kanten av det som varit och det som ska komma,
alla vill vi känna att tiden är nu,
och nu är tiden

En era föds och dör med varje svängning i kvartskristallen,
med varje gryning och skymning,
med varje nytt år,
med varje liv

En del gånger vet man att det är något mer,
något mer än bara en övergång,
något förändras i grunden,
inget är sig likt

Nakna står vi i de ögonblicken,
förväntansfulla men ängsliga,
med förtröstan om det som var och förhoppningar om vad som ska komma,
på randen

Jag ser ut över min lilla stad,
den jag gjort till min under fyra år,
ser hur snön bäddar in allt,
som för att göra avskedet mjukare

Den snö som faller över Bryggaregatan är inte mjuk,
den skyddar inte mot något,
den döljer inte blodet,
de skarpa kanterna

Alla vill vi leva på randen,
på kanten av det som varit och det som ska komma,
men vassa kanter och förlorad trygghet,
är inte den tid jag vill känna