Kalken är till bredden fylld av vin..Kvinnans mörka lockar hänger fritt över ryggen.I brasans sken syns hennes kropp glödande, längtande..Långa skuggor mot väggar av sten.En droppe av vin på hennes läppar, fångas i en kyss av honom, som hon älskar. Hennes fylliga bröst är varma i hans händer, han lägger ner henne på fällen.Hennes vackra ögon inramas av mörka fransar, i dem ser han åtrå, en åtrå som som han delar, av hela sin kropp och själ.. Han kysser hennes ansikte, hals och den lena magen..Låren glider isär... Rundningen visar rosa kronblad, han läppjar hennes sälta..Hon skälver, väntar...Gnyr av lusta:Kom, min älskling, vill så gärna ha dig.. Han tittar djupt i hennes ögon, och de blir ett..Efter många år av väntan, har hon på riktigt blivit hans..En längtan som var värd att vänta...I famnen ligger hon, efter älskogs hetta..Hon den vackraste...Rubinerna han gav i gåva, gnistrar röda mot hennes hals.. Ny morgon gryr och hon blir hans. Igen..