Tårarna täcker mina kinder, faller sakta ner
känner mig så ensam
ingen annan ser

Isen omvandlar världen utanför
Som frysta pelare av glas
står en sten för alla som dör

Jag känner snön som krasar när jag går
känner den kalla vinden i mitt ansikte
det har nästan gått ett år

Men inget suddar ut det som var
ingen kan ändra det förflutna

Hjärtat hamrar i evigheten
saktar in stegen, känner en stöt i min själ
står öga mot öga med verkligheten

Om mina tårar kunde ta dig tillbaka
om någon kunde ändra det som händer nu
nu kan jag bara stå här och skaka
för något som sakta slets itu