Dikten flyr från poeten,
gömmer sig under huset med spindelögon, och lämnar
poeten skrivkrampad.
Där nere, där katten flytt, och där musen blir uppäten,
med stor smärta. Spindlarna väver väv kring dikten,
som är en stor beundrare av Gudinnan.
Emily Dickinson, Sappho, Plath med ugnen,
Anna Tsetetjeva, där under jorden, i Argentina.
Där är de lyckliga. Dikten flyr från poeten,
poeten flyr från dikten och lämnar bläcket
och pennan och pappret på rummet och glasögonen,
fyllda av författarlust, på bordet. Böcker med solglas färger.
Böcker med fyllda marginaler. Böcker med boklinser.
Böcker och dikter, som flyr från sidorna, i vingad flykt.
Flyger runt i rummet likt ett ovilligt spöke.
Böcker med bokstaven O, med namnet O.
Dikten flyr...från den döende diktaren. Virginia Woolf
med skrivandet-självmordet, döden. Rösterna, timmarna.
Benbleka flickor som skriver för sig själva-med sot runt tummarna
och svarta kolfingrar. Och mänsklighetens Hamlet, vilket sexbent djur
skulle skriva som Shakespeare? Skriv, systrar och bröder och fånga orden
med stålfingrar. Och håll kvar orden och bokstvärna på pappret, innan de flyger iväg-trycksvärta, in i det vita tysta rummet.