Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gallmonstret

Jag har en vän
Med stora bruna ögon
Med runda mjuka öron
Med svart sammetslen päls
Med stora runda tassar

Min vän är alltid där
Alltid en centimeter ifrån
Alltid där med sin kalla nos
Med ett dolt leende på sina läppar

Min vän har en bror
Han lever i min mage
Han ahr raggig päls
Gula ögon och dreglande mun
Han är sjuk
han är arg
Han vill skada

Han river
Han biter
Det gör ont
Han ristar och frustar
Får mig att skaka
Får mig att skrika
Han skrämmer bort min vän
Som lämnar mig i en pöl av galla

När djuret i magen har tystnat
Och jag ligger i min magsaft'
Kommer min vän
Slickar mina tårar med sin strävmjuka tunga
Kryper ihop på min bröstkorg
Får monstret att somna
Värken att sluta
Och min kropp att skaka
Han slår tillbaks
Med Kärlek





Fri vers av Cogito Ergo Sum
Läst 171 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-03-30 19:32



Bookmark and Share


  filosofian
Åh den här var obehaglig.. Men vackert skrivet...
2011-03-30
  > Nästa text
< Föregående

Cogito Ergo Sum