Det är bara allt det där och

tystnaden emellan orden

små små punkter på linjerad rad ingen vill röra.

De flyter ju så bra där, ostörda.

Fast egentligen är vi ju redan talade.

måladen på en värdslig canvasduk, se, där är jag

däruppe på hustaken, jag kan se mig själv hur jag hukar.

Och du därnere, rakryggad.

Läst är du likafullt och markerad.

Utställda på gallerian, kan vi vara naknare än så?