Hon är van vid mörkret,
det är tryggt där;
inga krav, inga förväntningar,
ingen som rör vid henne.

Varje dag solen skiner gör det ont;
människor inkräktar, känslor slår,
och till natten när hon är ensam
blandas minnen med fantasi
och hon hittar inte längre hem.

Hon faller
och ligger sömnlös i diket
som hon skapat.