Jag tappade mitt medvetande på vägen hit
det hänger väl på nån gren
som en fuktig vante om våren
Och nu när marken pryder sina hundlortar
med små tussilago
står jag villrådig
Och jag förstår varken höger eller vänster
men när har jag nånsin brytt mig om höger eller vänster
om våren

Och nu när mitt medvetande är glömt
och upphängt på pinne
som en annan svettig tubsocka som ingen vill kännas vid
Numer är jag inget annat
än en fladdrig plastkasse på snöre
som längtar efter att tumla runt i vägdammet
på solljumma trottoarer
Och jag skulle gärna följa efter dig
glad och luggsliten med blanka ögon
strykas över min sträva päls
av dina vänligt varma händer