Om kärlek känner till tiden,
vet jag inte,
hur så haver känner tiden desto bättre till kärleken

tiden tycker om att leka med kärleken,
avståndet att sträcka på kärleken

viljan och längtan står sig slätt
när tiden råder

lik en envis dåre
inställd på mitt mål
med samma hopp en drunknande har
samma trots mot ödet som den som står med huvudet mot stupstocken
där man väntar på det sista hugget

där tiden är det okända
som styr mot eller från det möte
som man bävar inför
av förväntan
av rädsla

vad är kärlekens tid
när får den råda
fri
att sammanfoga oss
dig fången i ditt liv
mig fången av ensamhet och längtan

vad kan få bli kärlekens tid
om du får syn på mig
upptäcker mig
vet om mig
vet inte jag
kanske tids nog

vackra ord som sakta faller
droppar som honung
lockar mig
lockar varje vaket sinne hungrigt
vad kan jag göra
för att locka just dig
vad får dig
att välja mig
att se mig som din tids mål

vem du än är
kommer du ge dig till känna?
Kommer du det,
medan vi delar samma nutid
eller kommer jag få drömma om dig
resten av min tid?

utan fagra löften
utan bestämt datum
inget klockslag
ingen plats

bara två hjärtan
i väntan
på att vara fria
att få mötas

ett när?
tyst på våra läppar
var natt vi somnar
fjärran från varandra
i längtan
och tyst vi uttalar vår längtan
medan vi undrar
när ska tiden komma kärleken till mötes...