Avklädd sina röster
stiger forntidens tystnad över sjön

Ljudlöst, tidlöst, flyter löven fram på vattenytan
mellan moln från okända tidsåldrar

Tid korsar oupphörligt tid i en tät väv
som glider mellan dina fingrar,
okontrollerat, som en riklig vattenström
en het och torr sommardag

Ögonblick blandas samman likt luftströmmar
till nya förflutenheter, nya samtider
och samlas kring minnena,
som möter sina upprinnelser
för att födas på nytt

Framtidens horisont närmar sig likt en flodvåg
och sköljer här och nu in över dina fötter
medan den obekymrade evigheten tar en paus

Våra händer sträcker sig över seklernas avgrunder
innan vi, modiga som höstlöven,
gemensamt vågar språnget,
i förvissningen om att vattenytan ska bära
även oss