Tiden går
genom tysta rum
Tomhet inväntar tomhet

Steg som bar långt bortom
spegelns räckvidd
har ännu inte återvänt

Snön faller
utan att någon
stampar i farstun

Rummen bryr sig inte
om årstider
utan lyssnar inåt
mot något djupt förborgat,

som anas i spegeln
när ingen ser,
av människan bortglömt,
kvarglömt