I skogen var allt tyst
De kala grenarna
teg i vinden

Men det fallna lövet
som sjönk allt djupare i mullen
mindes koltrasten
som trotsat mörkret

Ännu när snön kom
och förtog det sista ljuset
hördes i lövets erinran
musik som ledde tanken
till nattljusa himlar
och ljumma briser
som vibrerade av liv

Till slut slukades minnet
av den stora tystnaden
som härskade oemotsagd
i sitt rike