Sitter på vemodets veranda
och ser åren flockas nere vid grinden
innan de drar bort över kullarna

Så går ännu ett klockslag ur tiden
medan vinden snor in sig i lövverket
som om den letade efter något

Minnena tar farväl av ögonblicken,
går in i evig glömska
och lämnar mig i tyst vinterväntan