Till slut får minnena spegeln att spricka.
Ur skärvorna hörs en kakafoni
ögonblicket innan de åter samlar sig
till ett sammanhängande uttryck
av musikens spegelbild

Solen dirigerar med utsträckta armar
sin vårsymfoni utan partitur
Följsamt drar vinden sina stråkdrag
i spröda grenverk
medan buskarna dignar
under gråsparvarnas körer

Världsspegeln är en skärva
av en ännu större spegel
som en gång ska fogas samman
Tålmodigt, likt en gammal trotjänare,
håller den upp sitt glas
och reflekterar människornas själar
så att de blir genomskinliga
Genomskinliga går människorna i grönskan
Genomborrade av solstrålar
slår deras hjärtan i takt med molnens pukslag