Jag fick ett brev från havet
som ville att jag skulle skynda
Redan i gryningen gav jag mig iväg

Det var i skeppsbyggandets tidevarv
Drömmen om oceanerna
susade i ekarnas kronor

Jag gick förbi en sjö
som viskade i mitt öra:
”Du anar inte…”

När jag äntligen kom fram
lyste vågorna som
spiselglöden därhemma

Men vattnet stegrade sig
och röt otåligt åt mig
att komma

Medan jag gav mig åt strömmarna
kretsade en ensam fågel högt ovanför
och såg allt som skedde

Jag tror den sjunger ännu
en sång om hav och längtan