Han vrider just av sig
det sista lagret föräldrasnusk.

Han ger sig av.

Allt längre bort.

Allt längre och längre tid.

Vi kramas och kysser varann
för att säga ingen vill dö
utan den andre.

För att kunna bearbeta det
att vi måste.

Att det finns ett
vi inte rår över.

Inte ens med vårt
kärleksförbund.

Ja vi har bytt tårar.