Helt plötsligt släcktes ljuset, och där imörkret någonstans halvvägs till vintern började jag skaka av skräck, det svarta ljuset mitt i mörkret tappade jag bort mig igen men med en krita drog ja ännu ett streck, lika många som höstar i mitt liv, hade jag råkat ut för själv, ändå kändes inte detta kliv annorlunda mot innan möjligen trasigare än förra, men hittade delar av det trasiga som var jag sen förrförra, hittade några till men de var redan smittade, men passade de trasiga ihop så var de ju ändå dubbletter dessutom trasiga dubletter så jag gjorde som jag gjort efter dom andra streck satte mig ner i det svarta ljuset mörkare än bläck, la mig ner kröp sakta ihop det blir bara detta och inget mer, om inget oväntat sker så börjar ja hösten räkna ner!