Du skriver ett brev till kärleken säger att du väntar den. Har fuktskadade hornhinnor - även detta brev eftersänds och det är som om ledningarna i marken fanns till för att du skulle våga dansa marionettdockorna i skyltfönstret är dina bröder när du stannar till utanför och ber frälsningsarmen om lite mer substans i dina meningar du hoppas för ett ögonblick men nej.

Tar din tillflykt till länder där alfabeten är okända och du sjunger in i natten på ditt språk- hoppas att någon ska förstå. Man klappar i takt till dina felsteg och lägger främmande mynt vid dina fötter när du försöker förklara att du är bror till marionettdockorna och att detta är din last. Att flyga i burar och studsa mot sängsel du har en öppen returbiljett men i dina morgondrömmar brinner den alltid lika kraftigt för du vet att det som i folkmun är hem för dig enbart är gapande hålögda kroppar med aska i mungiporna. Du vill inte tillbaka – inte ens i drömmarna.

Dragspelsmannen i Paris är din förlängda tunga och han ser att du vet det. Hemligheterna. På armarna inristad visdom. Jag vill inte vara människa jag vill vara ord.

Du och dragspelsmannen. I en melankolisk tango med era egna fasor. Du skyr nätterna. Du vet hemligheterna. När mörkret kommer är täcket enbart en tunn mantel i ett kärnvapenkrig.

Vissa dagar är du turisternas bästa vän när du klär av dig dina kläder och går till sängs med ditt skratt. Du har mörka ringar under ögonen i gryningen kraxar du tillbaka till din kartong över kullerstensgatorna och du ber gråtande en bön om att det någonstans ska finnas någonting som är heligt. Dina tankar är slut och ibland iscensätter du samtal eftersom tystnaden skriker.