Det var Beckett, Beckett och Becket.
Jag ljuger.

Det var jag, jag, jag.
Jag ljuger igen.

Det var för att jag fick
så mycket jag inte behövde.

Det jag behövde
fick jag inte.

Jag skriver
för att jag är olycklig
mitt upp i det förnöjda.

Jag skriver för att det går inte annars.

Det gamla ska på pränt
det nya ska ta form.

Jag tror inte det hjälper
men det är enda sättet.

Jag utvecklas inte
av mitt skrivande.

Jag har inga mål med det.

Jag orkar inte bry mig på riktigt
fast jag bryr mig.

Jag söker en kärna i mig själv
som aldrig låter sig gripas
eller begripas.

Jag känner mig ofta falsk
fast folk säger jag är naturlig.

Det är inte svårt att vara människa
när man knappt känner att man är det.

De som vet att de är det
har nog ett helvete.

Är det för dem jag månne skriver...?

Alltid nån som stjäl mitt jag !