I hjärtat skramlar flaskorna mot
varandras kroppar
som en alkoholist i motvind
och den meninglösa hettan
från ingen stanns till ingenting.

Sannigen simmar långsamt
i lögnens vatten.

Jag följer hundens fotspår
ner för trappan
mot bergväggen
upp på repstegen
mot molnen.

Molnen trasslar in
sig i mitt hår.

Jag ska återkomma en dag
då tomheten inte finns
och lidandet är utplånat.

Jag står på berget och skriker ut
det sista orden
till mitt öra.