När jag gick i skogen
hörde jag någon ropa ett namn
Ibland var det nära,
Ibland långt borta
Jag kom fram till en glänta
Några stenar markerade ett ödetorp
Bredvid husgrunden stod en gravsten
med namnet som ropades uthugget
Stenen var delvis övervuxen
så graven måste vara gammal
Det blev kväll
Månen steg och lyste
i den polerade, svarta marmorn
medan rösten fortsatte att ropa