Vintern 1435
frös dammarna i Brugge.
Om söndagarna var isen full
av skridskoåkare med frusna
kinder och tår.
Liksom körsången
under domens valv
balanserade kylans tystnad
mellan grenar halvtäckta av snö.
Nattvaktens röst
bars över vita tak
in till de sovande
som drömde om sommaren.
Om dagarna klämtade klockorna
att ännu väntade ingen ofärd.