Snöns täta tystnad råder.
Ur trädens vinterklädda grenar
stiger ett requiem.
En balansakt så framgångsrik
att tonerna lyfter
som en förlängning
av träfibrernas strävan uppåt.
Min tanke går till kyrkomusik
som svävar upp mot valvbågarna:
ur en struktur växer en annan.
”Vem är död?” frågar jag.
Men träden bara ser på varandra
och fortsätter spela.
Långt borta går en man
över ett vitklätt fält.
Ännu längre bort,
i en avlägsen skog,
pågår ett annat requiem.