För den kärlek hon skapar i mitt hjärta, finns ingen gräns.
Hjärtat slår, pumpar och gör mig sorgsen.
Sorgsen att jag inte tog tillvara tiden bättre.

För tillsammans med henne förstår jag värdet av att vara en fin människa som kan inte bara ge kärlek utan så mycket mer.

På hennes finger lyser det av guld. Några stenar gnistrar. Som ett vittnesmål att hon inte bara är älskad, utan även älskar mig.

Gud var god de dag hon föddes, när vi möttes och hon blev min.

Så där i min källare har jag bara en önskan, en bön:

Fader gör mig värdig hennes kärlek.