Ärligt talar kan jag inte respektera frikyrkornas idoga kamp mot verkligheten.
Deras envetna hållning att den väg de förespräkar skulle vara den enda rätta.
När den så uppenbart enbart är till för dem som passar in i deras världsbild.
En bild förvanska
Min faders röst (genom mig)
Så stor är köttets lust
att den bäste domnar
förevinner bort
långt bort
där ögon blir blinda
allt för det stora
välbehaget
att våga finnas
till
så de tror
ber och följer
sin lust
sitt behov
att vara
ett
ett med evigheten
Forsmo blir budbärare
så som Ekman
eller någon annan
som syndar
följer behovet
i min faders
namn
talar för honom
som om de hört
eller förstått
något enda
förutom sin innersta
svaghets längtan
men det säger han
genom mig
den som tror
behöver inte rädas
synden
eller livet
som det är
de håller Bibeln
i sin hand
tror sig vara frälsta
funnit vägen
men allt de har
är tomma ord
och sina rädslor
för faderns väg
den enda
fördömmer inga synder
bestämmer ingen väg
kräver ingens lydnad
som de gör
de svaga
de rädda
blinda
de som predikar
sprider galla och gift
i vår faders namn
alla är allt
inte minst du
och de andra
oavsett kön
hudfärg
läggning
eller smak
allt roar fadern
så länge det gör
av kärlek
inte för att freda
sitt eget skinn
sin egen lust
eller församlingens behov
att synas