Där står hon
som en uppenbarelse
i vita jeans
allt jag drömt

tiden stannar

är förlorad från första ögonkastet
hur jag än flyr
hittar skäl
att glömma

hon är allt

tiden gick
så mycket hände
men allt som betydde
var hon

min framtid

så en vacker dag
på en bänk
bland andra
så nära min hud

höll hennes hand

allt är förlorat
inget hjälper
jag existerar
för henne

i evighet

så kysser hon mig
ganska bestämt
mycket hett
men snabbt och diskret

älskar att vara förlorad

där ligger hon
under mina händer
som varsamt masserar
trots mitt begär

hennes tårar som guld

än idag lika starkt
den kärlek jag bär
kan aldrig dö
oavsett vad

men förloras är jag rädd

för vem är jag
att kräva kärlek
bli trodd
och älskad utan gräns

som intet förmår

men vill hon kärlek
är jag hennes
så länge hon har
lust att skänka

mig den hon är