Jag känner för att vara så olik mig själv som möjligt.
Såra de jag älskar bara för att det är kul.
Riva ner alla osynliga barriärer, krossa drömmar och stampa på känslor.
Jag känner för att vara helt förjävlig.
Riva ned alla lagar som hindrar mig från att göra vad jag vill.
Såra de som bryr sig men samtidigt säger åt mig hur jag bör vara.

Jag vill inget hellre än att slippa ifrån min melankoli.
Saker jag tänker på som aldrig tar slut och försvinner.
Vad jag än gör kommer jag aldrig bort.
Jag vill inget hellre än att vara fri.
Saker som håller fast mig vid mallar som redan existerar får mig att vilja spy.
Vad jag än försöker mig på är jag fast vid min egen kropp, mina egna tankar och mitt irrationella beteende.