Jag försöker. Jag lovar. Jag försöker verkligen. Att inte bry mig. Att inte hoppas. Att inte tänka. Att inte bry mig om. Att inte önska. Jag vet att jag bara kommer att bli besviken. Men det är så svårt att inte hoppas, imorse insåg jag ändå att du någonstans bryr dig, och förmodligen mer än vad jag tror.

Jag slutar tänka på vad du sagt till mig. Slutar vänta som en hök vid mobilen. Försöker koppla bort dig, trots att jag tänker på dig i de mest intima ögonblicken. Bestämmer mig för att inte höra av mig. Inte idag, inte imorn. Inte om jag inte får något tecken från dig om att du vill det. Lägger mig istället på studsmattan med en filt och en bok och vägrar låta dig nästla dig in mer i mitt liv än du redan gjort.