Undren är på genomresa.
Du ligger med örat nära marken
och hör gräset viska ditt namn.
-Varför gör det så? frågar du.
Jag funderar på vad jag ska svara
när du sätter dig upp och säger:
-Gräset vill att jag ska
resa mig och gå!
Jag ler sorgset eftersom jag vet
att du inte kan.
Plötsligt står du upp
och tar några steg över gräsmattan.
Grässtråna reser sig efter dina steg
som om de var viktlösa.
Hög uppe på himlen
vinkar undren farväl
och drar vidare
mot nya landskap.