När klockan klämtar
Han hade satsat
allt
försökt
ge
vara där
uppvakta
tycka om
visst uppskattades det
så länge han gav
belönade
skänkte
smekte
men även torra kvistar
behöver vatten
för att leva
sällan regnar det i öknen
där oasen står så stolt
hyllad
firad
smekt
när så tiondet
aldrig gav ränta
möttes av gensvar
skänkte kraft
sinade kraften
motivationen
lusten
tron
då blir oasen vred
skakar sina stammar
sneglar åt andra håll
låter den törstige törsta
än mer
efter det som påstås vara
förbjuden frukt
kan kärlek vara förbjuden
ointressant
opasslig
genant
är åtrå busens verktyg
och intiativ
blott syndares sång
där ligger nu ökenvandraren
svulten
kall och trött
då sveper stormen över marken
som för att dölja
allt som skett
förvirrad
saknar kämpen
mysdagarna
vars energier
aldrig gavs
han längtar tillbaks
tillbaks till förr
då hon fick honom tro
på hennes spel
för gallerierna
än finns det hopp
tror han
men tvivlar i samma stund
på sitt förstånd