En rimsaga
I all hast hade byggts ett mindre palats
med upplagd segelbåt vid vår utsiktsplats.
Ni kommer och stör med er kaffekorg,
sa han som slog golfslag på stranden.
Det här är inte längre allmänt torg
varken på bryggan eller i sanden.
Jag kan förstå om det verkar oklart
men snart skall allt bli uppenbart
när jag fått upp min vita mur
som stänger ute folk och kreatur.
Det har nämligen ingåtts kontrakt
mellan mina pengar
och dom som har makt,
så det här är mina ängar.
Kapitalet hade satt lås på grinden
till vågorna i vinden
och solnedgången,
och gjort sig till gud
över människa och djur
och allas vår moder natur
med anslag om "privat" och "förbud"
att beträda den slingrande gången
som vi alltid beträtt:
här slutade således
vår allemansrätt.