Jag vet att du är ledsen, jag vet att du är rädd.
Jag vet att döden väntar, att du ej är beredd.

Det kom så väldigt hastigt, din sjukdom blev din borg,
där du nu sitter inlåst, i sällskap av din sorg.

Vad gör man för att lindra, hur skänker man dig tröst,
när orden bara skapar, ett eko i ditt bröst.