Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I ett dunkelt drömlikt skogslandskap är vi på väg. Vi står plötsligt inför ett nödvändigt val. Vi måste framåt... in i det okända.


Framåt in i det okända

Läpparnas nariga torrhet fuktas av min tysta tunga.

I mörkret hör jag röster som ropar mitt namn på avstånd.

Skogen håller oss trygga i sin dunkla snårighet.

Dimman sveper över som en drömsk månbelyst bakgrund och bildar fantasibilder i siluetterna.

Mitt hjärta bultar hårt och starkt.

Jagad...

I ett grepp av ångest lutar jag mig in i mig själv.

Svetten bryter ut på min panna och rinner ner för min näsa och mina kinder.

Vi måste fram...

Vi måste uthärda...

Jag håller dig hårt i handen för att inte tappa bort dig i mörkret.

Pulserande i ett töcken.

En vanvettig flykt över kala åkrar och slingrande gärdsgårdar.

Mina lungor värker av min våldsamma andhämtning och du flämtar i samma takt som jag.

Doft av jord tränger in i mina bihålor.

Vi måste vidare.

Framåt...







Fri vers av CanisLupus
Läst 234 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-08-11 14:22



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vi och oss skymtar perifert. Det är jaget i navets mitt, som med viss vistöttan smakar livsfrukter ända in i, framkallande dramats intensitet. Förtätad stämning i gränsmarker!
2012-08-12

  Chawa VIP
Strålande! Ibland kan det okända tyckas skrämmande och främmande när man ingenting vet om trygghet finns där.
2012-08-11
  > Nästa text
< Föregående

CanisLupus