Under broar som täckelse

har du lagt ditt huvud till vila

bäddat åt dig med pappkartong

och när du ligger där hörs liv som ila

Om sommaren tröstar värme

sol har hopp i blick

om vintern saknar du all denna värme

den värme du ändå inte fick

en dag är du stilla tömd på kraft

ingen saknar en människa under kartong

men i sig självt gråter livet för det har glömts bort

och dess ledsnad är mörk och lång

du hade kunnat blomstra  räckt mot måne

kunnat hjälpa, lära och bli

sakta vandrar sommar mot kallaste höst

och värmen är för alltid förbi.