genom mörka korridorer
med stenklädda golv,
alla andra har nog gått
med kaffe och tankar
och alldeles för mycket kvar
sorterar och rensar, kanske mer
i huvudet än på bordet
stänger känslor ute, maskinflickan
skruvar upp sig än ett varv

längtar inte förrän det är för sent

stannar upp, efter döden
färglägger den lilla världen
med leenden som glömts undan

bäddar rent, lägger blomblad
vattnar kvällen med vin

genom tiden lyfter ljuset