Så är livets kärna lika för alla,

höljet som omslöt var bara klädnaden och

när den store blev liten, var han lika liten som jag

när världen klöste denna insida så blev kärnan lika min

och gråten skölde bort vad jag trodde, det som syntes mig.

Där var gråten lika men kärnan lika min såg annorlunda ut.

( Skulle på mer lättförståelig svenska vara att själar är lika varandra när allt brister, att bara för man är stor och stark och mäktig så är man inte större än någon annan inuti)