När allt väger över
mot, en lerig slänt där jag halkar och faller ovärdigheten finns enbart i sorgen min ensamma känslan mot handflatorna av håret på dina armar, så lent så tryggt - som ett stort varmt halsgrops värme mot mina läppar, tungas lenhet, lårs muskler, mages mjukhet, örsnibbs den sista - andas in glupa
huds smak, samlar girigt intryck som om jag verkligen vore blind inte bara mentalt. Syn var ändå alltid överskattat. Ett billigt marknadsgodis förföriska färger lockar ändå bara samma tänka. Jag önskar jag kunde sluppit uttråkad suck när jag kysste dig, skrattet när du gick - med skarp överton av kyla, och det slår mot solar plexus för där
och orden är
Fri vers
av
C3H5(NO3)3
Läst 291 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2013-09-01 21:34 |
Nästa text
Föregående C3H5(NO3)3 |