Asfalten glittrar i mörkret ikväll.
Förväntningarna stiger ur
det rostiga avloppet.

Höstregnet har sköljt
smärtan ner i brunnen.
Regnet har gjort gatan vacker.

Från 7:an hörs redan rop och skratt.
Doft av puder och dålig whisky
svävar ut genom dörren
till tonerna av glättig musik.

Fnitter och tafatt upphetsning
färgar ljuset till varm friskhet.
Våra kroppar rör sig
ovanligt avslappnat
cigaretterna smakar alldeles
extra ikväll.

Ingen märker egentligen
när förtrollningen bryts,
när de gracila rörelserna
blivit okontrollerade ömhetsbehov.
Bedövade sinnen famlar
i stickande svett, och
baksmällans andedräkt
har lagt sig över borden.

Ingen hör klockan som slår.
Ingen känner de ensliga tonerna
som vandrar över hustaken.

Jag kallas åter ut på gatan
i det avsminkade morgonljuset.
Neon och asfalt förmår
inte längre dölja
främlingskapets förlisning
i suckarnas misär.