Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Att man kan känna såhär, utan att egentligen känna personen....skumt


Hans charm

Rara runda ordinära stora rådjursögon
Med en Kom-in-i-min-mystiska-värld blick
En blick som ser en aning busig ut
Men ändå så full av stillhet och lugn

Ödmjuka ögonkast med en våg av själsstarka känslor
Vågor som forsar in i hjärtats inre
Och flödar genom hela kroppen ut till lågan kring själen

Rösten hittar inte bara min hörsel
Utan flyter in i tankarnas djupaste grund
Och ger mina tankar en frihet och lättnad som får mig att höra tystnaden

Ett leende som får blodet i ådrorna att ränna fram
Pulsen i kroppen tappar takten

En kropp som man vill stå nära vid
Bara stå där och iaktta
Sedan lägga händerna runt midjan
Hålla om starkt och länge

Bara titta in i ögonen och se blicken med oändligt många ord och känslor
Lyssna på rösten samtidigt som man följer den genom läpparna
Vänta in leendet
Närma sig kroppen
Sedan röra vid läpparna med sina egna läppar
Länge och ömt




Fri vers av ParkBänksFilosofi
Läst 369 gånger
Publicerad 2006-03-12 22:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ParkBänksFilosofi
ParkBänksFilosofi